Skilnad mellom versjonar av «Ōn-stomn»

Frå Mållekken
Hopp til navigering Hopp til søk
Inkje endringssamandrag
sInkje endringssamandrag
 
(8 mellomliggjande versjonar av 3 brukarar er ikkje viste)
Line 1: Line 1:
'''ōn-stomnar''' er namnet på linne [[hokyn]]sord med endingi ''-or'' i [[mangtal]],  
'''ōn-stomnar''' er namnet på linne [[hokyn]]sord med endingi ''-or'' i [[mangtal]],  


Nemningi kjem seg av at desse ordi ende på ''-ōn'' i [[frumnorrønt]].  
Nemningi kjem seg av at desse ordi ende på ''-ōn'' i [[frumnorderlendsk]].  


Døme: ''vika – vika – vik'''or''' – vik'''one''''' (frn. */viko:n/ > norr. /vika/ > n. /vi:ka/).
Døme: ''vika – vika – vik'''or''' – vik'''one'''''.


= Målsoga =
Sume av desse hokynsordi høyrde upphavleg til [[īn-stomn]]ar. Døme: gn. ''gleði – gleðin''. Sume leivningar av dette finst att (Aasen, [[Norsk Grammatik|Gram]]. § 169 Anm.).


I frumnorrønt skipar ein ''ōn''-stomnar i reine ''ōn''-, ''ijōn''-, ''jōn''- og ''wōn''-stomnar. I norrønt kallar ein alle desse ''ur''-klassa etter endingi -''ur'' i akkusativ mangtal. ''ōn''- og ''ijōn''-stomnar fekk i norrønt same bøygjing, medan ''jōn''- og ''wōn''-stomnar fekk ''j''- og ''v''-innskot.
== Målsoga ==
fn. {{IPA|*/vikoːn/}} → gno. {{IPA|/vika/}} → nn. {{IPA|/²vɪːka/}}
 
I frumnorderlendsk skipar ein ''ōn''-stomnar i reine ''ōn''-, ''ijōn''-, ''jōn''- og ''wōn''-stomnar. I norrønt kallar ein alle desse ''ur''-klassa etter endingi -''ur'' i akkusativ mangtal. ''ōn''- og ''ijōn''-stomnar fekk i norrønt same bøygjing, medan ''jōn''- og ''wōn''-stomnar fekk ''j''- og ''v''-innskot.

Siste versjonen frå 9. mars 2022 kl. 07:34

ōn-stomnar er namnet på linne hokynsord med endingi -or i mangtal,

Nemningi kjem seg av at desse ordi ende på -ōn i frumnorderlendsk.

Døme: vika – vika – vikor – vikone.

Sume av desse hokynsordi høyrde upphavleg til īn-stomnar. Døme: gn. gleði – gleðin. Sume leivningar av dette finst att (Aasen, Gram. § 169 Anm.).

Målsoga

fn. */vikoːn/ → gno. /vika/ → nn. /²vɪːka/

I frumnorderlendsk skipar ein ōn-stomnar i reine ōn-, ijōn-, jōn- og wōn-stomnar. I norrønt kallar ein alle desse ur-klassa etter endingi -ur i akkusativ mangtal. ōn- og ijōn-stomnar fekk i norrønt same bøygjing, medan jōn- og wōn-stomnar fekk j- og v-innskot.