Skilnad mellom versjonar av «Sunnmøre (Anders Hovden)»

Frå Mållekken
Hopp til navigering Hopp til søk
sInkje endringssamandrag
Inkje endringssamandrag
 
Line 2: Line 2:


<poem>
<poem>
I storm og strid hav og land
I storm og strid paa hav og land
me liva lyt her vest,
me liva lyt her vest,
her me herda hug og hand
her maa me herda hug og hand
berg, i båt og brotsjøbrand
paa berg, i baat og brotsjøbrand
til augo våre brest.
til augo vaare bresst.


Sjå denne grend – eit syn å sjå
Sjaa denne grend – eit syn aa sjaa
med sumar yver bø,
med sumar yver bø,
når hav og fjordar bylgjar ,
naar hav og fjordar bylgjar paa,
og høgfjell skin i kåpa blå
og høgfjell skin i kaapa blaa
med sol evig snø!
med sol paa evig snø!


Og gutar vaks i denne grend,
Og gutar vaks i denne grend,
dei fremste soga såg,
dei fremste soga saag,
han Gange-Rolv er vide kjend,
han Gange-Rolv er vide kjend,
og bjart i soga Giske stend,
og bjart i soga Giske stend,
og hugs Hjørungavåg!
og hugs Hjørungavaag!


Og enno veks det ungdom upp
Og enno veks det ungdom upp
Line 32: Line 32:
og bylgjehesten rid.
og bylgjehesten rid.


Vår eigen heim, vår elsk jord,
Vaar eigen heim, vaar elsk paa jord,
me fagnar deg i dag!
me fagnar deg i dag!
Du gamle, slitne, trugne mor,
Du gamle, slitne, trugne mor,
hjå deg, hjå deg vårt hjarta gror
hjaa deg, hjaa deg vaart hjarta gror
til siste andedrag!
til siste andedrag!
</poem>
</poem>

Siste versjonen frå 22. april 2023 kl. 20:34

Sunnmøre av Anders Hovden

I storm og strid paa hav og land
me liva lyt her vest,
her maa me herda hug og hand
paa berg, i baat og brotsjøbrand
til augo vaare bresst.

Sjaa denne grend – eit syn aa sjaa
med sumar yver bø,
naar hav og fjordar bylgjar paa,
og høgfjell skin i kaapa blaa
med sol paa evig snø!

Og gutar vaks i denne grend,
dei fremste soga saag,
han Gange-Rolv er vide kjend,
og bjart i soga Giske stend,
og hugs Hjørungavaag!

Og enno veks det ungdom upp
med same heilhugsdrag
og opnar seg som blom og knupp
og slær forvitne augo upp
mot ljos av alle slag.

Enn sigler vikingflotar av
no som i gamall tid
ut yver alle heimsens hav
og trassar modigt gru og grav,
og bylgjehesten rid.

Vaar eigen heim, vaar elsk paa jord,
me fagnar deg i dag!
Du gamle, slitne, trugne mor,
hjaa deg, hjaa deg vaart hjarta gror
til siste andedrag!

Sjå òg